Meny Stäng

Pinguicula

vild P. vulgaris på södra alvaret, Öland

Pinguicula – tätörter
Om en ”vanlig” person såg en ping så skulle de nog inte tro att den var köttätande.
De ser ju mest bara ut som en rosett av relativt vanliga blad.
men om man tittar lite närmare ser man att bladen ät täckta av små, små hårstrån med klibbiga droppar på.
Lite som en Drosera.

fina blommor har de också! här är P. x ’Gina’

Pinguicula brukar inte behöva riktigt lika mycket ljus som de flesta andra köttätande växterna.
Men man bör ändå försöka ge dem så mycket som möjligt. Ute på sommaren, söderfönster eller växtlampa på vintern.
De kan troligen också klara sig helt OK i ett väst eller östfönster.

Likt många andra finns det Pinguicula som växer i både varma och kalla klimat.
i sverige finns 3 arter; P. vulgaris, P. alpina och P. villosa.

På vintern bildar de en ”knopp” av tätt sittande blad, många arter passar också på att föröka sig på vintern.
De gör små miniplantor runt om sin knopp, som sen trillar av och kan börja växa av sig själva.

vilande knopp av P. vulgaris

I mexico finns fler arter än något annat land, många av dem är ochså lättodlade.
Vissa mexikanska ping har också en viloperiod, de tappar sina köttätande blad och gör mindre, suckulenta blad istället.
I naturen händer detta under den årliga torrperioden, när man odlar dem kan det hända lite när som helst.
Jag brukar låta de stå i vatten som andra köttätande växter, det har fungerat för mig.
Många säger att de inte får stå i vatten, utan ska bara hållas fuktiga. Om du vill vara på säkra sidan, ställ de inte i vatten.
I viloläge bör de bara hållas smått fuktiga.

De brukar vara väldigt bra på att fånga små irriterande insekter, som fruktflugor och sorgmyggor.
Många har till och med en speciell lukt som lockar sorgmyggorna.
Om de inte verkar fånga så mycket kan man ge dem små, små matbitar. fint smulad akvariefiskmat fungerar bra.

P. x ’Tina’ hjälper till att ta hand om sorgmyggorna